tisdag 29 september 2020

Boktipstisdag v.40 - En helt vanlig familj

Boktipstisdag! Den underbara dagen i veckan då jag vill tipsa om böcker jag läst för att lyfta mina författarkollegor världen över.

Idag vill jag tipsa om:
"En helt vanlig familj" av Mattias Edvardsson.


Att följa flera karaktärers versioner av verkligheten är något jag älskar, men vad jag kan minnas har jag aldrig tidigare läst en bok som är uppdelad i sektioner. Normalt sett varvas kapitlen med olika karaktärer.

En helt vanlig familj är uppdelad i tre delar. Faderns, dotterns och moderns. (Som ljudbok är den, tror jag, även inläst av tre olika inläsare). Jag förstod inte riktigt hur de tre delarna skulle gå ihop och befarade faktiskt att de inte skulle det...

Jag hade inte behövt oroa mig. Edvardsson kan sin grej och boken är suverän.

Vad den handlar om? Ja ... kort sagt: Fadern är präst, modern advokat och dottern åtalad för mord. Läs den och ta reda på sanningen!


Har du läst boken? Vad tyckte du?


Boktipstisdag startade på min Instagram, gå dit för att kolla in tidigare boktips!

Hoppas du har en bra och kreativ vecka!
Allt gott,
Aline

tisdag 22 september 2020

Boktipstisdag v.39 - Stark som en björn snabb som en örn

Boktipstisdag! Den underbara dagen i veckan då jag vill tipsa om böcker jag läst för att lyfta mina författarkollegor världen över.

Idag vill jag tipsa om:
"Stark som en björn, snabb som en örn" av Kalle Zackari Wahlström.


Vare sig du tränat hela livet eller inte börjat ännu - läs denna! Eller lyssna, ja, lyssna hellre (det gjorde jag). För Kalles röst och sätt att svänga till ord på gör den här boken helt underbar.

Jag blev både taggad på att träna mer och utmana mig själv (och kanske äventyra?) men också mer nöjd med mig själv. Det har jag aldrig tidigare upplevt av att ha läst en träningsbok.

Detta är ingen bok om träningshets, dieter och kroppsideal. Det här är ingen bok som får dig att nypa dig själv i magen och känna ångest över den där tomma chipspåsen.

Nej, detta är en bok om respekt och kärlek till dig själv.

Det är så underbart att läsa en träningsbok vinklad på det sättet eftersom jag själv förespråkar den där positiva bilden av sig själv. Att träningen som blir av är den bästa träningen till exempel. Att du sa komma ihåg att vara tacksam, inte bara för sånt som du har eller fått utan för dig själv. Var tacksam för din kropp och för allt du gör för den och den för dig.

Om du behöver en boost, lyssna på Stark som en björn, snabb som en örn. NU!


Har du läst boken? Vad tyckte du?


Boktipstisdag startade på min Instagram, gå dit för att kolla in tidigare boktips!

Hoppas du har en bra och kreativ vecka!
Allt gott,
Aline



tisdag 15 september 2020

Boktipstisdag v.38 - Så lärde jag mig att älska min kropp

Boktipstisdag! Den underbara dagen i veckan då jag vill tipsa om böcker jag läst för att lyfta mina författarkollegor världen över.

Idag vill jag tipsa om:
"Så lärde jag mig att älska min kropp" av Linda-Marie Nilsson.


Detta kan vara en av de viktigaste böcker jag läst på länge. Alla kvinnor borde läsa den. Eller ännu hellre lyssna, som jag gjorde. Det är Linda-Marie själv som läser in den och orden tar djupare så.

Jag kan relatera till mycket av det hon berättar om och så gör även många med mig skulle jag tro. Om du inte tror att du kommer att relatera så lyssna ändå för att förstå oss. För att förstå vad som gör ont i hjärtat fast den verkar harmlöst.

Och alla män, lyssna ni med.

Tack, Linda-Marie, för att du skrev den här boken som får mig att känna mig tryggare i min kropp. Jag tränar styrka regelbundet för att bli starkare och vet att det smartaste är att tycka om kroppen oavsett om jag vill förändra den eller inte. Det är svårt att håla tankarna på den banan och det kräver mycket jobb, men den här boken hjälper. <3


Har du läst boken? Vad tyckte du?


Boktipstisdag startade på min Instagram, gå dit för att kolla in tidigare boktips!

Hoppas du har en bra och kreativ vecka!
Allt gott,
Aline



tisdag 8 september 2020

Boktipstisdag v.37 - Besökaren

Boktipstisdag! Den underbara dagen i veckan då jag vill tipsa om böcker jag läst för att lyfta mina författarkollegor världen över.

Idag vill jag tipsa om:
"Besökaren: mina 13år bakom galler" av Kaj Linna och Theodor Lundgren.

I den här biografiska boken om Kaj Linna följer vi med på en osannolik resa. En resa från den ena anstalten till den andra, under tretton år. Tretton år som oskyldigt dömd till ett fruktansvärt brott.

Har man lyssnat/läst om det här fallet innan så har man kanske bildat sig en egen uppfattning om vad som hänt och vad man tror eller inte tror på. Själv lyssnade jag på podden Spår och var helt övertygad om att Kaj Linna absolut inte var skyldig. Jag tyckte till och med att det var helt uppenbart vem som egentligen borde ha fängslats. Och jag var inte ensam om det.

Efter att ha hört och sett så mycket om fallet var det riktigt intressant att få läsa om Linnas egen vinkel. Hans verklighet. Dessutom gav det mig mycket att ta del av hans syn på svenska fängelser och människorna däri.

Litterärt är boken inte så speciellt. Språket är väldigt enkelt. Men storyn - läs!


Har du läst boken? Vad tyckte du?


Boktipstisdag startade på min Instagram, gå dit för att kolla in tidigare boktips!

Hoppas du har en bra och kreativ vecka!
Allt gott,
Aline

lördag 5 september 2020

Jobbförmiddag på café

Igår tog jag och min Mattias en jobbförmiddag på Café Sasta här ute på Värmdö. Han jobbade med sitt och jag med mitt. Och wow vad jag behövde ett miljöombyte! Så mysigt, gott och precis så där som jag innan romantiserat kring att författaryrket är. 💛

Författaryrket är oftast på inget sätt så där som på film eller i drömmarna. Det är tvärtom ett yrke där man kämpar massor utan att det kanske syns på utsidan. Där man sitter i oergonomisk ställning, med mjukiskläder, smutsiga glasögon och undrar om man överhuvudtaget KAN det här med att skriva. Men, ibland glimmar det till. Och dessutom, om man anstränger sig lite extra för att göra det mer drömmigt, så blir det ju det.

Följ mig på instagram! @kriminaline
 

När jag skrev Tändstickan började jag ju med att skriva när bäbisen sov. Jag hade babymonitorn bredvid datorn och visste aldrig hur länge jag skulle få skriva och det handlade om att prioritera. Hårt. Duscha eller skriva, liksom.

Senare fick jag skrivdagar när jag kunde åka iväg och skriva. Då spenderade jag många förmiddagar på samma café vi var till igår. Jag skulle nog säga att Tändstickan till störst del är skriven där. Änglaleken skrev jag också mycket på där.

Man kanske frågar sig varför jag åkte hemifrån och skrev fastän barnen gick på förskola och huset var tomt. Jo, för att lura mig själv att jag åkte till jobbet. Speciellt om jag hade en riktigt trött morgon och förutspådde att det skulle bli svårt att göra det jag skulle hemma, då åkte jag.

Att göra sig i ordning, packa jobbväskan och åka iväg på morgonen, det gör nåt med en. I alla fall med mig.

Nu vet jag att långt ifrån alla kan skriva på heltid. Jag kan det för att vi som familj kommit överens om att jag ska satsa på det.  Men, det som gör detta relevant för DIG är om du t.ex. jobbar hemma under Coronan eller om du vill skriva på fritiden.

Ta dig tid. Handgripligen. Tala om för dig själv att du jobbar genom att antingen ha en speciell plats i hemmet eller ta dig till t.ex ett fik eller bibliotek för att göra det som du ska göra. Även om skrivandet hittills bara är en hobby för dig så är det viktigt. Och det som är viktigt för dig är värt att behandla som ett jobb. Det vill säga något som du prioriterar.

Jag behöver påminna mig själv om det här ibland. Nej, inte ibland. Ofta. Who am I kidding - skitjätteofta!

Så nu hoppas jag att jag påmint dig samtidigt som jag påmint mig.

 

Önskar sig en kreativ och härlig helg!

Aline

torsdag 3 september 2020

Sommarskrivande och Modernista

Vilken lång sommar! Dessutom första sommaren på två år som jag faktiskt har tagit (nästan) helt ledigt. Innan har jag skrivit och redigerat som mest under sommarlovet för att ge ut böcker till hösten. Nu har mitt släppdatum ändrats av flera anledningar, men främst på grund av att jag skrivit avtal med ett annat förlag. Örbyhusserien ges alltså inte längre ut av vårt XIV förlag, utan snart tar Modernista över utgivningen.

Det är en spännande och skrämmande resa som väntar oss (mig, Mattias och böckerna). Hittills har jag haft full kontroll över mina bokprojekt, från idé i mitt huvud till tryckt bok i min hand. När, hur, var, vem. Allt har varit mitt att besluta och jobba för. En trygghet, men stundvis också en stress.

Att ge ut en bok helt på egen hand är inte det lättaste och det finns många moment som inte alls passar mig och som jag verkligen ser fram emot att slippa. Förhoppningen är att det öppnar upp tid för mig, både till att fokusera på skrivandet men också för att återuppta frilansandet inom illustration.

Skampärlorna, del tre i Örbyhusserien, kommer alltså tyvärr inte att släppas i höst. Däremot troligen under våren 2020.

Och för mig är det en jäkla tur faktiskt. Skampärlorna är det bråkigaste manus jag skrivit på. Det gör inte som jag vill och vet inte vad det själv vill. Att skriva bok två, Änglaleken, var en piece of cake om man jämför. Jag hade en lång period när jag inte skrev alls och när jag försökte blev det inte bra eller inte vad jag behövde (men som jag tror att jag tack och lov kan ha användning av nu).

En sommarkväll såg jag ett snack på IGTV mellan förläggaren John Häggblom och tre författare. (Carina Bergfeldt, Katarina Bivald och Simona Ahrnstedt). Egentligen var det inget av vad de sa som var nytt för mig, men något väcktes, klickade och jag skrev plötsligt om hela Skampärlorna. Alltså skrev OM! Hela! Från början till slut (något jag heller inte brukar göra, jag brukar ju skriva lite här och där och sen foga samman).

Jag är lite chockad över att jag helt bytte arbetssätt, men imponerad. Dessutom är jag imponerad över att jag också gjorde det under en vecka. Ca 190 boksidor på en vecka. Jösses... Vad hände, liksom? Och stort tack till min Mattias som skötte nästan allt annat med barn och hem för att inte rubba mitt flow.

Under processen utelämnade jag dock två vinklar. En historisk vinkel och Connys vinkel. Jag ville fokusera på grundstoryn utan distraktioner. Nu när jag läst igenom hela konkarongen börjar alltså arbetet med att förbättra och att skriva och matcha in de två vinklar som saknas. Samtidigt funderar jag över att helt ta bort en av karaktärerna som klamrat sig fast sedan projektets början och kanske ersätta den med en annan som ligger vilande.

Nu ser jag fram emot många höstiga skrivdagar både hemma i soffan och i Café Sastas uterum. Varma drycker och mysiga koftor som vaggar in mig i trygghet medan värmeböljan aldrig vill ta slut i Skampärlornas Örbyhus. 

Wish me luck!

<3 Aline