söndag 16 februari 2020

Ljudboksprepp!

Nu är det nära! I mars utkommer Änglaleken som ljudbok. Det är fantastiska Maria Lyckow som läser in den och hon gör det nu!

Inför en inläsning är det en fördel att gå igenom manuset igen för att hitta korrfel. Nu föredrar jag att någon annan gör detta och som tur var tog min underbara mamma på sig den uppgiften.

Vad som också är bra är att se efter om det är några speciella uttal som kan behöva förtydligas för uppläsaren. Namn och orter till exempel.

Idag ringde Maria mig för att gå igenom en lista jag skickat till henne. Det mesta uttalade hon helt rätt redan och de övriga punkterna i listan hade hon också koll på, hon är trots allt ett proffs! Men better safe than sorry, speciellt om du t.ex skriver med vissa dialektala ord (som jag gör).

I Tändstickan hade jag speciella kapitel med tvillingarnas stjärnteckensymbol över. Den gången kom vi överens om att hon skulle läsa "Tvillingarna" när det tecknet dök upp ovanför ett kapitel. I Änglaleken finns på samma sätt änglavingar ovanför vissa kapitel och i de fallen kommer hon läsa "Ängeln". En detalj som gör boken tydligare när man ju inte kan se den.



När det gäller e- och ljudböcker är vi inte egenutgivare, utan det var förlaget WAPI (word audio publishing international/sweden) som kontaktade oss innan Tändstickan var helt färdig för tryck. Hittills har vi skrivit avtal per bok och jag är väldigt glad över de vill jobba med oss och att de valde en så bra uppläsare som passar min bok bra.

Om du är egenutgivare rekommenderar jag att du hör av dig till dem eller någon av de andra digitala förlagen som t.ex. Saga Egmont. Det finns också studios där du kan köpa tjänsterna såklart och distribuera själv.

Och du kan läsa in själv, men om du inte skrivit en biografi och inte är skolad/tränad för det så skulle jag tänka en gång till innan jag gjorde det. Dessutom är de som arbetar i studiorna duktiga på att lägga in pauser i rätt längd och hålla koll på många saker som skapar en bra lyssnarupplevelse, saker som varken du eller jag hade tänkt på.

Jag hoppas att du är sugen på att lyssna på min bok. Det är i alla fall jag! Att få lyssna på min egen bok är som att få uppleva den på riktigt för första gången och det är riktigt, riktigt häftigt!

Ljudböckerna finns på streamingtjänster som Storytel och Bookbeat och även att ladda ner från bl.a. Bokus och Adlibris.

Lycka till med skrivandet i veckan!
Aline


söndag 9 februari 2020

Analogt eller digitalt?

Ska man jobba analogt eller digitalt med sin text? Ja, det beror såklart på vem du frågar men jag skulle tro att de allra flesta idag svarar digitalt, förutom t.ex Guillou som verkar älska sin skrivmaskin. Själv svarar jag, inte helt oväntat, både och!

Anteckningar och skisser i ett fysiskt block är ju suveränt. Jag har två. Ett med flikar där jag har de olika bokideerna så jag kan bläddra mellan dem om jag får idéer. Och ett annat i A4storlek där jag ibland skriver ner kapitel och stycken, oftast i uppstarten av ett bokprojekt.

Många använder såklart också postit-lappar i stor utsträckning. Men för eller senare vill man (iaf jag och många med mig) ha in texten i ett digitalt dokument så att det blir lättare att flytta runt och ändra större textmassor, något som jag absolut gillar och är van med från arbetet som 2Dartist.

Att ha manuset digitalt gör såklart också att det blir lättare att be om input på distans, även om de flesta testläsare jag jobbat med föredrar utskrivna versioner.

Personligen föredrar jag också laptop framför stationär dator, så att jag kan sitta var jag vill och skriva och kan göra det även om strömmen går. Numera har jag dessutom en enkom skrivdator som är liten, lätt, snabb och har lång batteritid.

När jag har jobbat digitalt ett tag på ett manus behöver jag skriva ut det och få ta i det med händerna. Byta plats på sidorna och göra anteckningar i marginalerna. Det händer något magiskt när man helt plötsligt byter arbetssätt. Det blir lättare att se på texten med nya ögon.


I min senaste skrivsvacka fastnade jag helt i det digitala och började med min tidslinje i Excel alldeles för tidigt jämför med hur jag brukar göra (ni som läst tidigare inlägg vet att det hämmar min kreativitet). Så en morgon bestämde jag mig för att ändra taktik och printa ut skiten. Ja, för det kändes som skit just då om jag ska vara helt ärlig.

Med manuset i min speciella pärm (det är en sådan man kan stänga med en dragkedja <3 PS. man måste verkligen inte ha just en sådan) började jag läsa igenom, göra små redigeringsanteckningar och kunde äntligen börja flytta om kapitel och dela in dem i olika delar av historian. 

Att min mamma klurade ut att jag inte alls låg efter i skrivandet av bok tre, så som jag trodde, utan att jag hade hela ÅTTA veckor kvar tills jag behöver testläsning hade också sin del i att jag återfick gnistan.

Hur gör du? Digitalt, analogt eller båda?

<3
Aline

söndag 2 februari 2020

Prestationsångest

Det kommer aldrig att bli bra. Texten är hyffsat schysst, men ingen bestseller precis. När jag tänker efter så är jag nog inte alls gjord för att skriva böcker.

Får du också prestationsångest ibland?

Bra, då är du en helt normal person! Det är nog ytterst få som aldrig tvivlar på om vad de skapat verkligen är nåt att vara stolt över. Och ännu mindre att det de håller på att skapa är värt nåt.

Vi tvivlar sällan precis i början, då är vi lika taggade som ett självsäkert förskolebarn som skapar en helt fantastisk, världsbäst grej av glitter och gamla mjölkpaket. Men Jante sitter redo och väntar tills vi fastnar på nåt. Viskar först och skriker sedan att DU ÄR HELT JÄKLA VÄRDELÖS! Och vi tror Jante. Vi tar orden som sanning trots att vi troligen har ordentligt fel.

Det är väl himla onödigt? Men, det verkar ändå oundvikligt. Jag har jobbat ett bra tag som illustratör och skapat bilder långt innan det blev mitt yrke. Så jag får inte prestationsångest längre … faktiskt. JO, självklart får jag det! Ibland helt förlamande brutal prestationsångest. I art-världen kallar vi det för the valley of suck och där befinner man sig ibland väldigt länge, helt utan möjlighet att ens boka returbiljett tillbaka till självförtroendet.

Som författare känner jag ingen skillnad, mer än att känslan är ännu starkare och mer begränsande i mitt fortsatta skapande. Det håller mig verkligen tillbaka. När jag skrev del två i min serie var jag stundvis helt övertygad om att jag aldrig mer skulle kunna skriva en till bra bok. Men jag hade fel, tack och lov. Flera läsare tycker till och med att del två är bättre än ettan. Det vågade jag aldrig hoppas på.

Båda mina böcker får helt fantastiska recensioner och betyg. Läsare tycker om dem, jättemycket! Ändå finns samma tankar hos mig nu när jag jobbar med del tre.

Jag ligger efter och Jante har växt från storleken av en irriterande mygga till en stor apa som klamrat sig fast runt mig. Ibland behöver apan ta en kisspaus (och jag är tacksam att den gör det nån annanstans än på mig rygg...) och DÅ passar jag på att läsa vad jag skrivit och gå igenom min första vision och märker till min förvåning och lättnad att det är bra. Jag har skrivit något bra igen, jag är bara inte färdig ännu. Men så utan förvarning sitter Jante-apan där på ryggen igen och allt är förstört.
Illustration från 2010.
Trots det här motiga så finns det en stark känsla inom mig att jag kommer att vinna över ångesten. Jag VET att det blir en tredje bok. Det är inte ens nån diskussion eftersom jag bestämde det för länge sedan och det kan ingen Jante-apa i världen ändra på.

Har jag någon poäng med det här inlägget eller gnäller jag bara? Ska det inte komma nån lista på tips snart? Nej, inga tips mer än sådana jag redan postat, men väl en poäng:
Du är inte dålig, du är inte ensam. Prestationsångest är otroligt vanligt och man kan skapa riktigt bra saker när Jante tar kisspaus. Tro på dig själv och kämpa!

Kör hårt nu!
Aline