Sommarskrivande och Modernista

Vilken lång sommar! Dessutom första sommaren på två år som jag faktiskt har tagit (nästan) helt ledigt. Innan har jag skrivit och redigerat som mest under sommarlovet för att ge ut böcker till hösten. Nu har mitt släppdatum ändrats av flera anledningar, men främst på grund av att jag skrivit avtal med ett annat förlag. Örbyhusserien ges alltså inte längre ut av vårt XIV förlag, utan snart tar Modernista över utgivningen.

Det är en spännande och skrämmande resa som väntar oss (mig, Mattias och böckerna). Hittills har jag haft full kontroll över mina bokprojekt, från idé i mitt huvud till tryckt bok i min hand. När, hur, var, vem. Allt har varit mitt att besluta och jobba för. En trygghet, men stundvis också en stress.

Att ge ut en bok helt på egen hand är inte det lättaste och det finns många moment som inte alls passar mig och som jag verkligen ser fram emot att slippa. Förhoppningen är att det öppnar upp tid för mig, både till att fokusera på skrivandet men också för att återuppta frilansandet inom illustration.

Skampärlorna, del tre i Örbyhusserien, kommer alltså tyvärr inte att släppas i höst. Däremot troligen under våren 2020.

Och för mig är det en jäkla tur faktiskt. Skampärlorna är det bråkigaste manus jag skrivit på. Det gör inte som jag vill och vet inte vad det själv vill. Att skriva bok två, Änglaleken, var en piece of cake om man jämför. Jag hade en lång period när jag inte skrev alls och när jag försökte blev det inte bra eller inte vad jag behövde (men som jag tror att jag tack och lov kan ha användning av nu).

En sommarkväll såg jag ett snack på IGTV mellan förläggaren John Häggblom och tre författare. (Carina Bergfeldt, Katarina Bivald och Simona Ahrnstedt). Egentligen var det inget av vad de sa som var nytt för mig, men något väcktes, klickade och jag skrev plötsligt om hela Skampärlorna. Alltså skrev OM! Hela! Från början till slut (något jag heller inte brukar göra, jag brukar ju skriva lite här och där och sen foga samman).

Jag är lite chockad över att jag helt bytte arbetssätt, men imponerad. Dessutom är jag imponerad över att jag också gjorde det under en vecka. Ca 190 boksidor på en vecka. Jösses... Vad hände, liksom? Och stort tack till min Mattias som skötte nästan allt annat med barn och hem för att inte rubba mitt flow.

Under processen utelämnade jag dock två vinklar. En historisk vinkel och Connys vinkel. Jag ville fokusera på grundstoryn utan distraktioner. Nu när jag läst igenom hela konkarongen börjar alltså arbetet med att förbättra och att skriva och matcha in de två vinklar som saknas. Samtidigt funderar jag över att helt ta bort en av karaktärerna som klamrat sig fast sedan projektets början och kanske ersätta den med en annan som ligger vilande.

Nu ser jag fram emot många höstiga skrivdagar både hemma i soffan och i Café Sastas uterum. Varma drycker och mysiga koftor som vaggar in mig i trygghet medan värmeböljan aldrig vill ta slut i Skampärlornas Örbyhus. 

Wish me luck!

<3 Aline