Hembygd och kreativitetsbomb!

Tänk att hembygden är så speciell. Varje gång jag kör på välbekanta vägar i Norduppland känner jag mig på riktigt hemma.

Vad som blir väldigt spännande är när jag tack vare böckerna utforskar vägar jag inte tagit förr. Platser jag bara hört om eller sett på håll. Eller som jag inte alls visste fanns.

I torsdags besökte jag en bro man kan se från E4:an och som blev en helt annan plats när jag kom upp på bron. Plötsligt öppnade tex ett grustag större än jag trott upp sig. Mäktigt.

Sedan körde jag vidare förbi platser som figurerar i Änglaleken och så passerade jag Tändstickan-platser och rullade igenom Örbyhus och mitt barndomshem som också är Lo Kalrbergs föräldrahem.

Vidare rullade jag ut till Tegelsmora kyrka för att kunna förbättra scener i Skampärlorna. Doften av nytjärat kyrktak var lika underbar som samtalen mellan människor på grov dialekt.

Hann med en sväng genom grannbyn Tobo innan jag körde genom Tierp för att landa vid mammas torp. Och så visade det sig att det fanns ett gammalt grustag där med. Så häftigt!Sen värmde vi oss med höstmagi (vedspis och ljus)

Grande finale skedde när vi sladdade in vid stängning på Vendelbadets café och fick hjälp av gullig personal att kolla på personalutrymmen till Skampärlorna.

• • •

Vi måste också prata om min kreativitetsbomb!

Tyvärr har jag inga tips om hur jag hamnade i flowet. Möjligen att testa nya sätt att jobba på fastän du trodde helt säkert att du aldrig skulle gilla det.

I onsdags skrev jag 

sammanfattningar på flera kapitel till bok fem. (Ja, bok fem, fyran snoozade och losade!)
Sen tog jag torsdagen till att göra researchresan. På fredagen efter det satte jag mig och fortsatte med kapitelsammanfattningar. Helt plötsligt var det klart. Ja, alltså alla kapitel. (!)
65 st kapitel till bok fem existerar nu i kortform. Är det inte sjukt? Två dagar! Snacka om att den här storyn pockat på...

Nu har jag printat kapitlen och ska läsa igenom. Jag gissar att jag kommer behöva peta in några villospår eller liknande. Men i övrigt är jag rätt säker på att den är som jag vill ha den.

Är så ... chockad på nåt vis. Men stolt som fasen!

När det väl blir dags för mig att skriva den på riktigt hoppas jag att jag kommer fortsätta trivas med den och självklart har jag STORA förhoppningar om att bok fyra ska gå att göra på samma sätt nu, men det är på INGET sätt något jag förutsätter... 

Alla böcker vill ju som bekant bli skrivna på sitt sätt.

<3

Aline